Ja, om brukaren har samtyckt till det eller om vårdgivaren har kunnat visa att behovet av kamerabevakning väger tyngre än brukarens rätt att inte bli bevakad (intresseavvägning).
Eftersom kamerabevakningen sker i en integritetskänslig miljö, till exempel i sovrummet, och integritetsintresset därför är stort kan det vara svårt för vårdgivaren att visa att bevakningsintresset för att till exempel förhindra fallolyckor väger tyngre.
I praktiken innebär det att vårdgivaren som huvudregel behöver ha brukarens samtycke för att få sätta upp en nattkamera.
För att brukaren ska kunna lämna ett samtycke måste denne ha fått information om kamerabevakningen och vara kapabel att förstå innebörden av samtycket. Saknar brukaren förmåga att förstå, till exempel på grund av psykisk sjukdom eller demens, får vårdgivaren inte kamerabevaka med stöd av det samtycket.
Får brukaren besökare när kamerabevakningen sker krävs samtycke även av besökarna.
Källa: Datainspektionen
